Ser att folk kommenterar och tror att vi inte tar hand om våra barn, hur kan man tro det? Hur kan man säga så? Våra barn är dom mest önskade någonsin, det finaste vi fått och det vi älskar mest på denna jord. Det är vi jag och min man som sköter våra barn trots vi är på sjukhuset.
Vi är på sjukhuset 15 timmar om dygnet, dom andra 9 sover vi om vi har tur. Vi sitter mellan två vita väggar dagarna i ända, kollar på våra barn, håller dom, matar och försöker ge dom så mycket kärlek det bara går. På onsdag har vi varit på sjukhus i mer en två månader, vi kastades iväg till Jönköping för akut snitt, kastades in på neonatal där vi skulle lära oss allt om att bli förälder för första gången samtidigt som vi skulle lära oss att vårda två små barn som vägde mindre en ett mjölkpaket. Vi har ingen vardag, vi har knappt några rutiner mer en att gå och lägga sig 00.00 och vakna 07.00, vi kan inte träffa några vänner och kan vi det få en utav oss göra det för sig och det måste ske på en offentligplats så man inte blir förkyld eller liknande för då kan man riskera att själv bli sjuk och inte få träffa sina barn.
Jag är glad att jag har ett psyke av stål, att min man och jag hjäper varandra att få egentid. Vill jag träffa en vän, göra naglar eller gå till frisören är han hos barnen och vill han exempel gå på hockey så är jag här, man måste få komma ut några timmar någon gång i veckan annars så rasar man. Att gå ut tillsammans finns dessutom inte på kartan, ständigt är någon av oss hos barnen. Jag har varit med om mycket men detta är något av det värsta mentalt.
Hemlängtan är enorm, när man väl är hemma gör man matlådor, tvättar eller sover det finns liksom inte möjlighet att ligga och slappa en stund för den stunden måste man vara på sjukhuset. Längtan efter en ”normal” vardag är enorm, att kunna äta en god middag tillsammans istället för att äta en matlåda i ett tråkigt sterilt rum.
Hur det är att leva på neonatal går inte att beskriva, men jag har försökt och man vet inte hur det är förrän man själv varit här.
Nu ska vi kämpa vidare! Ställ gärna frågor om ni undrar något <3 och döm inte personer innan ni inte vet, man vet aldrig vad någon kämpar för.
Fy för folk som tycker en massa dumheter utan att veta hur sanningen är! Kämpa på så är ni snart hemma i vardagen som en hel, fin familj!
Hur kan någon vara så dum att tro något annat . De ser väl hur fint ni myser med era små hjärtan. Ni får inte bry er. Bara njut snart får ni hem era små. Stor kram till er
Bry dig inte vad andra säger oavsett vad ni gör kommer folk snacka skit .. jag tycker ni är helt fantastiska föräldrar som tar han om era barn kan säga att bli första gångsförälder är inte lätt man lär sig med tiden allt och det finns inget rätt lr fel ni lär er tillsammans med era barn hur ni vill ha det . Jag djälv har en prematur barn det var inte lätt alls hade 3 andra hemma som behövde mig precis lika mkt som lillasyster nu hade vi turen att vara på neo 1 vecka sen hade vi hem sjukvård om inte det hade funnits hade nog jag vart ett vrak än idag föe man kan inte dela på sig på flera ställen … njut nu med era söta barn och du ska ainte tänka att du måste hela tiden förklara för folk vad du lr din man gör för att don tycker att ni gör fel nä nä ni gör precis så som ni tycker passar er familj och det har ingen att göra med men folk kollar aldirg på sina problem föe dom är upptagna med att hitta fel hos folk mvh Sara
Ni är starka ? Och så söta de är dina små barn ?
Ligger själv på en neonatal Avdelningen med min son som föddes i v23+1 i februari förra året. Och vi kna inte bo här. Vi har två små barn till hemma. Så sover hemma på natten. Och vissa dagar orkar inte mitt psyke att vara här på sjukhuset.. Min son blir 1 år om 20 dagar.
Man förstår inte om man inte själv har varit här.
Men man blir otroligt ledsen när folk frågar en när man är ute och hittar på saker varför man inte är på sjukhuset och behöver man inte vara där hela tiden..
De har ingen aning om vad vi går igenom om de inte själva har varit där.
Man måste komma ut från sjukhuset väggar annars skulle man klappa ihop fullständigt!
Man önska att de fick testa på att vara här i en vecka, speciellt på en intensivvårdsal. Då skulle de nog förstå oss prematur föräldrar lite bättre.
Fortsätt kämpa fina Matilda ?
Sträck på dig och strunta i ”tyckarna”. Du och din man vet vad som är bäst för era barn och er själva. Ingen annan. Det är jätteviktigt att unna varandra sådant man mår bra av och som ger en energi. Det gör min man och jag också.
Stort grattis förresten till era fina barn. Kram från en annan 2-barnsmamma i Karlskrona
Att beskriva livet på neo går inte för ingen som inte varit i den situationen kan någonsin förstå hur det är.
Kram på dig vännen och hälsa gubben din från mig och Kim.
Kämpa hjärtat. Du vet att du är en grym mamma! Och jag är så stolt över dig<3
Hej!
Jag trodde att man bodde i ett rum på neo och hade hand om barnen dygnet runt och personalen stöttade upp och ansvarade för det medicinska? Så tror jag det är där jag bor.
Att folk ens kan tro något sånt?! Strunta i sånna kommenterar men det är verkligen bra att du skriver om detta. Det är ju självklart att ni måste iväg och göra andra saker ibland så ni för lite andrum. Barnen klarar ju sig bra ändå. Och tänk sen vad ni kommer njuta när ni får ta hem dem för alltid ??
Ja, det är väldigt tråkigt att ni ska behöva få såna kommentarer❤️ det måste vara okunskap. Kram?
Vill bara säga att jag vet hur ni har det. Livet på neo är som inget annat, vi fick vår son 2 månader för tidigt och fick spendera många timmar på sjukhuset. Nu är det redan 3 år sedan och nu känns inte den där tiden särskilt jobbig längre (fick dock gå i samtalsterapi under tiden för att ta mig igenom det). Tur ni har varandra, lycka till med allt!
Heja er!! Sänder styrka och kärlek / tvillingmamma