Söndag, snön har vräkt ner i natt så Viktor fick åka iväg och skotta alla fastigheterna. Det lär ta några timmar, det är ju inte en fastighet och inte sju utan kanske runt tjugo.
Jag sitter som vanligt inne på neonatal med barnen, i den svarta fåtöljen som jag alltid sitter i. Matar, myser, byter blöjor och ger så mycket kärlek det bara går. Jag började fundera på hur många timmar jag suttit här men Viktor har redan räknat ut att det är över tusen timmar. Herregud, tusen timmar!!! Tänk vad mycket jag kunde gjort på dom timmarna istället för att sitta i en svart fåtölj och bara ge kärlek, men kärleken är ändå viktigare. Kärleken och tryggheten från mig och Viktor är det vikigaste barnen kan få för att må bra och bli starka och när jag tänker så är det helt självklart att jag sitter i samma fåtölj timmarna i ända.
Nu ska jag ta lunch paus, både Sixten och Agnes har somnat i min famn och ska få sova vidare i sin bed dom har här på neo. Tätt intill varandra vill dom alltid ligga, helst armkrok eller med den ena armen på den andres mage. Syskonkärlek<3 Dom där tusen timmarna är kanske inte så farliga, vi ska ju ha så roligt tillsammans resten av mitt liv fast det där roliga känns så långt ifrån det bara går just nu.
