ALDRIG MER BAKFULL

Det där med alkohol är en svår fråga att prata om ibland, speciellt med dom som inte kan prata om det utan att döma att man är tråkig om man inte dricker på fest.

Det var väl egentligen när jag var runt 15 som jag började testa alkohol, jag minns första gången som igår. Jag och mina tjejkompisar blev påkomna lika snabbt som vi hann ta den första klunken langa vodka kändes det som. Men det var ju så extremt coolt så de var det ju värt. Att vara den coola tjejen som drack alkohol skulle fortsätta, till föräldrarna sa man att man skulle hyra film och ha sleepover med tjejkompisarna. Om dom gick på det vet jag inte men jag lär aldrig tro på  det när mina barn säger det. Istället plingade telefonen i ett, jag var alltid inbjuden till dom största och coolaste festerna i stan något som inte är självklart för någon som sitter i rullstol kanske men så var det. Tjejerna bar upp mig för alla trappsteg om så behövdes för ibland kunde ju festerna vara i ett höghus utan hiss men det var ju inga problem. Hångel, fylla och intriger, lösningar att försöka  komma in på krogen, den ena slickade av den andras stämpel och tryckte mot handleden. Ingen vågade någonsin fråga mig om leg så jag kom alltid in, fördelen med att sitta i rullstol så klart. Tiden gick och helgerna var alltid höjdpunkten i livet, förfest var aldrig något bekymmer och de var sällan någon kom på att jag var minderårig så jag kunde njuta på dansgolvet i nattklubben.

Jag blev 20 och festandet fortsatte, jag hade jobb och i samma veva träffade jag Viktor. Mina lediga helger och till och med jobbhelgerna ibland var fyllt med fest, Viktor höll upp mitt hår när jag mådde så illa att jag var tvungen att spy och han stöttade mina fyllor i alla lägen tills den dagen jag fick för mig att man kunde dricka mitt i veckan. Jag var ju ledig rätt ofta mitt i veckan eftersom jag jobbade helg mina partykollegor likaså så ofta styrde vi upp härliga hemmafester, vid 03-04 mitt i veckan kom jag hem. Väckte Viktor som skulle upp och jobba 06.30 och han blev lika irriterad varje gång. För mig var det ju livet, mamma och pappa vaktade ju inte mig längre så jag kunde ju leva livet tänkte jag. Han stod ut med mig i något år och jag lovade att bättra mig gång på gång.

Så blev det sommar 2014, alkoholen fortsatte på vårkanten och när midsommar kom blev de både skumpa, vin och sprit. WOOOHO, bästa midsommarfesten typ.. men på morgonen därefter vaknade jag av ångest, smärta, huvudvärk och kände bara. FYFAN! Detta är inte jag, ta mig härifrån!! Jag vill vara pigg, baka, ta promenader och göra sånt jag tycker är mysigt.  Vem tycker egentligen jag är cool för jag dricker ? Inte Viktor i alla fall.. Jag bestämde mig för att trappa ner, tog något glas vin helgen efter men sen när helgerna kom var jag mer och mer äcklad av alkohol, nej usch ville inte känna verken smaken eller lukten. Där och då var det slut, slut på riktigt! Från och med då blev jag nykterist på min egen vilja, vill jag ta ett glas vin javisst gör jag det men jag har aldrig velat de sen den dagen och kommer nog aldrig vilja heller.

I början av min nykterhet fick jag höra hur tråkig jag var om jag var gravid eller om de var något fel på mig men ingenting stämde jag var ju bara äcklad. Varje helg kom smsen om jag kunde fixa fest och när ”vännerna” fick veta att jag inte drack längre tog dom avstånd. Mina riktiga vänner som jag hade då har jag så klart nu och dom har stöttat mig hela vägen och peppat mig men dom som tycker de var coolt med fester och alkohol finns inte här längre.

Livet är en fest men inte med alkohol, jag är inte emot alkohol och kommer aldrig tycka illa om dom som dricker men jag kommer aldrig vilja dricka igen jag mår så mycket bättre utan och det allra bästa: JAG SLIPPER ALLA BAKFYLLOR! 

Ett tips till er som vill sluta men tycker de är jobbigt att höra att man är tråkig, köp de alkoholfria alternativen på systemet. När vännerna börja bli runda om fötterna märker dom ingen skillnad.

<3